Inka är inte längre med oss.
Inka fick strax efter lunchtid i onsdags (05-11-2008) en hjärnblödning på sitt jobb. Hon togs genast i ambulans till MAS. Där gjorde man en hjärnröntgen och konstaterade snabbt att den inte gick att operera.
Inka avled väldigt snabbt efter det att hennes totala stroke slagit till.
Nu går alla våra tankar till Anton hennes sambo, Inkas föräldrar, syskon och hennes närmaste vänner.
Man får man gärna skriva här på hennes blog och beklaga sorgen.
Vänner och bekanta kommer meddelas om tid och plats för begravning som sker i Helsingfors.
Samt eventuellt en minnestund i Malmö.
Boston, Inkas ögonsten som hon älskade över allt annat, kommer bo med Inkas mamma i Helsingfors.
Vi kommer alla sakna Inka, hennes livsglädje som gav alla i hennes omgivning så mycket.
In till sin sista stund tänkte Inka på sina medmänniskor och gav av sig själv. 
Det är så ensamt utan dig Inka.
Jag saknar dig och Boston så otroligt mycket. På några ögonblick var allt jag hade borta.
Jag har varit så ledsen för att du inte får se din älskling bli vuxen som du alltid pratade om och såg framemot.
Jag vet att du pratade mycke om den sista tiden hur du vill ha en lugnt liv. Att du kände sådan ro med att vara med Boston, gå i skogen och på stränderna här i Skåne. Du prata mycket om hur du vill bo i ett litet hus på landet där Boston kunde springa fritt på gården.
Sedan Boston kom till oss förändrades du väldigt mycket. Dina värderingar blev så annorlunda.
I stället för att kanske köpa något till dig själv, såg du alltid till att Boston hade de han behövde och litet där till. Jag kom ihåg att du va så orolig när posten va försenad och Boston fick vänta en dag till att få sitt foder.
Jag försökte övertyga dig att de gick bra att han åt något annat för en dag, men de var svårt.
Så fort du hade ledigt på helgen så åkte du iväg med Boston, så han skulle få komma ut och springa fritt i skogen.
I stället för att gå ut eller shoppa åt dig själv, så gick du på hundkurs och köpte koppel.
Kvällen innan Boston skulle åka med Eeva till Finland, titta jag och mamma på några filmer du spelat in där din röst hördes. Boston som legat å sovit hela kvällen hoppade upp och börja vifta på svansen.
När han inte såg du utan bara hörde din röst vart han helt förvirrad.
Jag hoppas så att ni kommer ses igen.
Jag tänker på dig varje sekund älskling.
Hej Anton,
tänker mycket på din Inka. Hon var en härlig och levnadsglad tjej som jag träffade genom Emma som har en bror (Krut)till er Boston. Vi hann träffas några gånger innan hon så tragiskt rycktes bort. Som du skriver så var hon mycket mån om Boston och hon berättade många roliga incidenter om honom.
Jag hoppas att du har en familj som kan stötta dig i din svåra sorg
Vänliga hälsningar Margareta med Jizza, Spot och Bell
Det är ofattbart, vi hade inte "klickat" färdigt tillsammans ännu...jag finner inga ord.
Även jag fick lära känna goa Inka med sin goe Boston lite tack vare Emma.
Mina varmaste tankar går till dig Anton, till Boston och Inkas familj.
Kram
Helene & Wallander
Jag lärde känna Inka genom en annons på nätet, när jag sökte dagmatte till min lilla jack russell terrier Ani. Första gången jag träffade Inka reagerade jag över hur levnadsglad, lätt att prata med och otroligt hundintresserad hon var. Ani älskade henne och jag kunde alltid känna mig trygg när hon var hos Inka.
Det har långsamt börja sjunka in i mig att Inka faktiskt är borta. Jag tycker att det är så fruktansvärt sorgligt, på så många nivåer. Just det faktum att Inka var så otroligt lycklig över att äntligen ha fått sin alldeles egna hund... Vi gick en lång promenad ihop med våra hundar för några veckor sedan och det var mycket hundsnack och mycket skratt. Ani var som vanligt överlycklig över att träffa Inka! Inka var så engagerad i Boston och man bara önskar att alla hundägare var likadana.
Jag hade sett fram emot många fler sådana promenader och det gör mig ont att så inte kommer bli fallet.
Inka, vila i frid. Jag och Ani saknar dig.
